publicerad: 2015
enrummare
en|rumm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rummarna • enrumslägenhet
Singular | |
---|---|
en enrummare | obestämd form |
en enrummares | obestämd form genitiv |
enrummaren | bestämd form |
enrummarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
enrummare | obestämd form |
enrummares | obestämd form genitiv |
enrummarna | bestämd form |
enrummarnas | bestämd form genitiv |