SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
enrummare
en|­rumm·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. ‑rummarna enrums­lägenhet
Singular
en enrummareobestämd form
en enrummaresobestämd form genitiv
enrummarenbestämd form
enrummarensbestämd form genitiv
Plural
enrummareobestämd form
enrummaresobestämd form genitiv
enrummarnabestämd form
enrummarnasbestämd form genitiv