publicerad: 2015
enskifte
en|skifte
substantiv
~t ~n • jorddelning som syftar till att skapa sammanhängande områden
Singular | |
---|---|
ett enskifte | obestämd form |
ett enskiftes | obestämd form genitiv |
enskiftet | bestämd form |
enskiftets | bestämd form genitiv |
Plural | |
enskiften | obestämd form |
enskiftens | obestämd form genitiv |
enskiftena | bestämd form |
enskiftenas | bestämd form genitiv |