publicerad: 2015
enväldig
en|väld·ig
adjektiv
~t ~a • som ensam har all makt
Positiv | |
---|---|
en enväldig + substantiv | |
ett enväldigt + substantiv | |
den/det/de enväldiga + substantiv | |
den enväldige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de enväldigare + substantiv | |
Superlativ | |
är enväldigast | |
den/det/de enväldigaste + substantiv |