publicerad: 2015
epigon
epi·gon
[‑gå´n]
substantiv
~en ~er • osjälvständig efterföljare, efterapare
Singular | |
---|---|
en epigon | obestämd form |
en epigons | obestämd form genitiv |
epigonen | bestämd form |
epigonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
epigoner | obestämd form |
epigoners | obestämd form genitiv |
epigonerna | bestämd form |
epigonernas | bestämd form genitiv |