publicerad: 2015
epok
epok
[epå´k]
substantiv
~en ~er • tidsskede, tidsålder; vändpunkt; bilda epok inleda ett nytt skede t.ex. inom konsten
Singular | |
---|---|
en epok | obestämd form |
en epoks | obestämd form genitiv |
epoken | bestämd form |
epokens | bestämd form genitiv |
Plural | |
epoker | obestämd form |
epokers | obestämd form genitiv |
epokerna | bestämd form |
epokernas | bestämd form genitiv |