publicerad: 2015
erfara
er·fara
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
erfor, erfarit, pres. erfar • få reda på; lära känna, uppleva
Finita former | |
---|---|
erfar | presens aktiv |
erfars (erfares) | presens passiv |
erfor | preteritum aktiv |
erfors | preteritum passiv |
erfar | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att erfara | infinitiv aktiv |
att erfaras | infinitiv passiv |
har/hade erfarit | supinum aktiv |
har/hade erfarits | supinum passiv |
Presens particip | |
erfarande |