publicerad: 2015
examen
ex·am·en
[‑a´m‑ el. ‑a`m‑]
substantiv; best. ~; pl. examina • lyckad prövning av kunskaper genom förhör; formellt godkännande av förut avlagda prov för lärdomsgrad: avlägga examen; ta examen
Singular | |
---|---|
en examen | obestämd form |
en examens | obestämd form genitiv |
examen | bestämd form |
examens | bestämd form genitiv |
Plural | |
examina | obestämd form |
examinas | obestämd form genitiv |
examina | bestämd form |
examinas | bestämd form genitiv |