publicerad: 2015
färdighet
färd·ig·het
substantiv
~en ~er • art av skicklighet el. förmåga: kunskaper och färdigheter
Singular | |
---|---|
en färdighet | obestämd form |
en färdighets | obestämd form genitiv |
färdigheten | bestämd form |
färdighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
färdigheter | obestämd form |
färdigheters | obestämd form genitiv |
färdigheterna | bestämd form |
färdigheternas | bestämd form genitiv |