publicerad: 2015
förbinda
för·binda
verb
förband, förbundit, förbunden förbundet förbundna, pres. förbinder 1 lägga förband på sår2 förena; associera
| Finita former | |
|---|---|
| förbinder | presens aktiv |
| förbinds (förbindes) | presens passiv |
| förband | preteritum aktiv |
| förbands | preteritum passiv |
| förbind | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förbinda | infinitiv aktiv |
| att förbindas | infinitiv passiv |
| har/hade förbundit | supinum aktiv |
| har/hade förbundits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förbindande | |
| Perfekt particip | |
| en förbunden + substantiv | |
| ett förbundet + substantiv | |
| den/det/de förbundna + substantiv | |
förbinda sig
• förplikta sig, lovaOrdform(er) förbinda sig


