publicerad: 2015
förblinda
för·blinda
verb
~de ~t • beröva förmågan att se klart el. att inse det rätta
Finita former | |
---|---|
förblindar | presens aktiv |
förblindas | presens passiv |
förblindade | preteritum aktiv |
förblindades | preteritum passiv |
förblinda | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förblinda | infinitiv aktiv |
att förblindas | infinitiv passiv |
har/hade förblindat | supinum aktiv |
har/hade förblindats | supinum passiv |
Presens particip | |
förblindande | |
Perfekt particip | |
en förblindad + substantiv | |
ett förblindat + substantiv | |
den/det/de förblindade + substantiv |