publicerad: 2015
förborga
för·borga
verb
~de ~t • dölja, hemlighålla: en väl förborgad hemlighet
| Finita former | |
|---|---|
| förborgar | presens aktiv |
| förborgas | presens passiv |
| förborgade | preteritum aktiv |
| förborgades | preteritum passiv |
| förborga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förborga | infinitiv aktiv |
| att förborgas | infinitiv passiv |
| har/hade förborgat | supinum aktiv |
| har/hade förborgats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förborgande | |
| Perfekt particip | |
| en förborgad + substantiv | |
| ett förborgat + substantiv | |
| den/det/de förborgade + substantiv | |


