publicerad: 2015
förförare
för·för·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förförarna • till förföra 1
Singular | |
---|---|
en förförare | obestämd form |
en förförares | obestämd form genitiv |
förföraren | bestämd form |
förförarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förförare | obestämd form |
förförares | obestämd form genitiv |
förförarna | bestämd form |
förförarnas | bestämd form genitiv |