publicerad: 2015
förgapa
för·gapa
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förgapar | presens aktiv |
förgapade | preteritum aktiv |
förgapa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förgapa | infinitiv aktiv |
har/hade förgapat | supinum aktiv |
Presens particip | |
förgapande |
förgapa sig
• förgapa sig (i ngn/ngt) bli helt betagenOrdform(er) förgapa sig