publicerad: 2015
förhållande
för·håll·ande
substantiv
~t ~n 1 mest i pl.; situation; läge med två parter2 kärleksrelation
| Singular | |
|---|---|
| ett förhållande | obestämd form |
| ett förhållandes | obestämd form genitiv |
| förhållandet | bestämd form |
| förhållandets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förhållanden | obestämd form |
| förhållandens | obestämd form genitiv |
| förhållandena | bestämd form |
| förhållandenas | bestämd form genitiv |


