publicerad: 2015
förlika
för·lika
verb
~de ~t • förmå att träffa överenskommelse i godo
Finita former | |
---|---|
förlikar | presens aktiv |
förlikas | presens passiv |
förlikade | preteritum aktiv |
förlikades | preteritum passiv |
förlika | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förlika | infinitiv aktiv |
att förlikas | infinitiv passiv |
har/hade förlikat | supinum aktiv |
har/hade förlikats | supinum passiv |
Presens particip | |
förlikande | |
Perfekt particip | |
en förlikad + substantiv | |
ett förlikat + substantiv | |
den/det/de förlikade + substantiv |
förlika sig
1 bli överens efter att ha varit ovänner2 inte kunna förlika sig med ngt inte kunna acceptera ngtOrdform(er) förlika sig