publicerad: 2015
förlikas
för·lik·as
verb
förlikades, förlikats • förlika sig
Finita former | |
---|---|
förlikas | presens deponens |
förlikades | preteritum deponens |
förlikas | imperativ deponens |
Infinita former | |
att förlikas | infinitiv deponens |
har/hade förlikats | supinum deponens |
Perfekt particip | |
en förlikad + substantiv | |
ett förlikat + substantiv | |
den/det/de förlikade + substantiv |