publicerad: 2015
förmå
för·må
verb
förmådde, förmått, förmådd n. förmått, pres. förmår 1 kunna2 påverka, övertala: förmå ngn till en kompromiss
| Finita former | |
|---|---|
| förmår | presens aktiv |
| förmås | presens passiv |
| förmådde | preteritum aktiv |
| förmåddes | preteritum passiv |
| förmå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förmå | infinitiv aktiv |
| att förmås | infinitiv passiv |
| har/hade förmått | supinum aktiv |
| har/hade förmåtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förmående | |
| Perfekt particip | |
| en förmådd + substantiv | |
| ett förmått + substantiv | |
| den/det/de förmådda + substantiv | |
förmå sig
• förmå sig till ngt övervinna inre motstånd mot att göra ngtOrdform(er) förmå sig


