publicerad: 2015
förmå
för·må
verb
förmådde, förmått, förmådd n. förmått, pres. förmår 1 kunna2 påverka, övertala: förmå ngn till en kompromiss
Finita former | |
---|---|
förmår | presens aktiv |
förmås | presens passiv |
förmådde | preteritum aktiv |
förmåddes | preteritum passiv |
förmå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förmå | infinitiv aktiv |
att förmås | infinitiv passiv |
har/hade förmått | supinum aktiv |
har/hade förmåtts | supinum passiv |
Presens particip | |
förmående | |
Perfekt particip | |
en förmådd + substantiv | |
ett förmått + substantiv | |
den/det/de förmådda + substantiv |
förmå sig
• förmå sig till ngt övervinna inre motstånd mot att göra ngtOrdform(er) förmå sig