publicerad: 2015
förmåga
för·måga
substantiv
~n förmågor 1 sällan pl.; duglighet, kapacitet2 duglig person
Singular | |
---|---|
en förmåga | obestämd form |
en förmågas | obestämd form genitiv |
förmågan | bestämd form |
förmågans | bestämd form genitiv |
Plural | |
förmågor | obestämd form |
förmågors | obestämd form genitiv |
förmågorna | bestämd form |
förmågornas | bestämd form genitiv |