publicerad: 2015
förmögenhetsbrott
för·mögen·hets|brott
substantiv
~et; pl. ~ förmögenhet 1 brott 1
Singular | |
---|---|
ett förmögenhetsbrott | obestämd form |
ett förmögenhetsbrotts | obestämd form genitiv |
förmögenhetsbrottet | bestämd form |
förmögenhetsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förmögenhetsbrott | obestämd form |
förmögenhetsbrotts | obestämd form genitiv |
förmögenhetsbrotten | bestämd form |
förmögenhetsbrottens | bestämd form genitiv |
SAOL