publicerad: 2015
förnöta
för·nöta
verb
förnötte förnött • ⟨åld.⟩ förnöta tiden få tiden att gå
Finita former | |
---|---|
förnöter | presens aktiv |
förnöts (förnötes) | presens passiv |
förnötte | preteritum aktiv |
förnöttes | preteritum passiv |
förnöt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förnöta | infinitiv aktiv |
att förnötas | infinitiv passiv |
har/hade förnött | supinum aktiv |
har/hade förnötts | supinum passiv |
Presens particip | |
förnötande | |
Perfekt particip | |
en förnött + substantiv | |
ett förnött + substantiv | |
den/det/de förnötta + substantiv |