publicerad: 2015
förpliktelse
för·plikt·else
substantiv
~n ~r förplikta
Singular | |
---|---|
en förpliktelse | obestämd form |
en förpliktelses | obestämd form genitiv |
förpliktelsen | bestämd form |
förpliktelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förpliktelser | obestämd form |
förpliktelsers | obestämd form genitiv |
förpliktelserna | bestämd form |
förpliktelsernas | bestämd form genitiv |