publicerad: 2015
förrum
för|rum
[fö`r‑]
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • t.ex. väntrum
Singular | |
---|---|
ett förrum | obestämd form |
ett förrums | obestämd form genitiv |
förrummet | bestämd form |
förrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förrum | obestämd form |
förrums | obestämd form genitiv |
förrummen | bestämd form |
förrummens | bestämd form genitiv |