publicerad: 2015
förskingringsbrott
för·skingr·ings|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till förskingring 1 brott 1
Singular | |
---|---|
ett förskingringsbrott | obestämd form |
ett förskingringsbrotts | obestämd form genitiv |
förskingringsbrottet | bestämd form |
förskingringsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förskingringsbrott | obestämd form |
förskingringsbrotts | obestämd form genitiv |
förskingringsbrotten | bestämd form |
förskingringsbrottens | bestämd form genitiv |