publicerad: 2015
försmädlighet
för·smäd·lig·het
substantiv
~en ~er • äv. försmädligt yttrande e.d.; särsk. till försmädlig 1
Singular | |
---|---|
en försmädlighet | obestämd form |
en försmädlighets | obestämd form genitiv |
försmädligheten | bestämd form |
försmädlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
försmädligheter | obestämd form |
försmädligheters | obestämd form genitiv |
försmädligheterna | bestämd form |
försmädligheternas | bestämd form genitiv |