publicerad: 2015
försmå
för·små
verb
försmådde, försmått, försmådd n. försmått, pres. försmår • inte vilja ha
| Finita former | |
|---|---|
| försmår | presens aktiv |
| försmås | presens passiv |
| försmådde | preteritum aktiv |
| försmåddes | preteritum passiv |
| försmå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att försmå | infinitiv aktiv |
| att försmås | infinitiv passiv |
| har/hade försmått | supinum aktiv |
| har/hade försmåtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| försmående | |
| Perfekt particip | |
| en försmådd + substantiv | |
| ett försmått + substantiv | |
| den/det/de försmådda + substantiv | |
| den försmådde + maskulint substantiv | |


