publicerad: 2015
försoning
för·son·ing
substantiv
~en ~ar försona
| Singular | |
|---|---|
| en försoning | obestämd form |
| en försonings | obestämd form genitiv |
| försoningen | bestämd form |
| försoningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| försoningar | obestämd form |
| försoningars | obestämd form genitiv |
| försoningarna | bestämd form |
| försoningarnas | bestämd form genitiv |


