publicerad: 2015
förständiga
för·ständ·iga
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ ålägga
| Finita former | |
|---|---|
| förständigar | presens aktiv |
| förständigas | presens passiv |
| förständigade | preteritum aktiv |
| förständigades | preteritum passiv |
| förständiga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förständiga | infinitiv aktiv |
| att förständigas | infinitiv passiv |
| har/hade förständigat | supinum aktiv |
| har/hade förständigats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förständigande | |
| Perfekt particip | |
| en förständigad + substantiv | |
| ett förständigat + substantiv | |
| den/det/de förständigade + substantiv | |


