publicerad: 2015
förtiga
för·tiga
verb
förteg, förtigit, förtigen förtiget förtigna, pres. förtiger • inte tala om, hemlighålla
| Finita former | |
|---|---|
| förtiger | presens aktiv |
| förtigs (förtiges) | presens passiv |
| förteg | preteritum aktiv |
| förtegs | preteritum passiv |
| förtig | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förtiga | infinitiv aktiv |
| att förtigas | infinitiv passiv |
| har/hade förtigit | supinum aktiv |
| har/hade förtigits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förtigande | |
| Perfekt particip | |
| en förtigen + substantiv | |
| ett förtiget + substantiv | |
| den/det/de förtigna + substantiv | |


