publicerad: 2015
förtiga
för·tiga
verb
förteg, förtigit, förtigen förtiget förtigna, pres. förtiger • inte tala om, hemlighålla
Finita former | |
---|---|
förtiger | presens aktiv |
förtigs (förtiges) | presens passiv |
förteg | preteritum aktiv |
förtegs | preteritum passiv |
förtig | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förtiga | infinitiv aktiv |
att förtigas | infinitiv passiv |
har/hade förtigit | supinum aktiv |
har/hade förtigits | supinum passiv |
Presens particip | |
förtigande | |
Perfekt particip | |
en förtigen + substantiv | |
ett förtiget + substantiv | |
den/det/de förtigna + substantiv |