publicerad: 2015
förtoning
för·ton·ing
substantiv
~en ~ar 1 till förtona2 tonsättning
Singular | |
---|---|
en förtoning | obestämd form |
en förtonings | obestämd form genitiv |
förtoningen | bestämd form |
förtoningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förtoningar | obestämd form |
förtoningars | obestämd form genitiv |
förtoningarna | bestämd form |
förtoningarnas | bestämd form genitiv |