publicerad: 2015
förtoning
för·ton·ing
substantiv
~en ~ar 1 till förtona2 tonsättning
| Singular | |
|---|---|
| en förtoning | obestämd form |
| en förtonings | obestämd form genitiv |
| förtoningen | bestämd form |
| förtoningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förtoningar | obestämd form |
| förtoningars | obestämd form genitiv |
| förtoningarna | bestämd form |
| förtoningarnas | bestämd form genitiv |


