publicerad: 2015
förtränga
för·tränga
verb
förträngde förträngt • ⟨särsk. psykol.⟩ tränga undan ur minnet: han hade förträngt sina svåra barndomsupplevelser
| Finita former | |
|---|---|
| förtränger | presens aktiv |
| förträngs (förtränges) | presens passiv |
| förträngde | preteritum aktiv |
| förträngdes | preteritum passiv |
| förträng | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förtränga | infinitiv aktiv |
| att förträngas | infinitiv passiv |
| har/hade förträngt | supinum aktiv |
| har/hade förträngts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förträngande | |
| Perfekt particip | |
| en förträngd + substantiv | |
| ett förträngt + substantiv | |
| den/det/de förträngda + substantiv | |


