publicerad: 2015
förvända
för·vända
verb
förvände, förvänt, förvänd n. förvänt, pres. förvänder • göra oigenkännlig: förvända rösten; förvända synen på ngn
| Finita former | |
|---|---|
| förvänder | presens aktiv |
| förvänds (förvändes) | presens passiv |
| förvände | preteritum aktiv |
| förvändes | preteritum passiv |
| förvänd | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förvända | infinitiv aktiv |
| att förvändas | infinitiv passiv |
| har/hade förvänt | supinum aktiv |
| har/hade förvänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förvändande | |
| Perfekt particip | |
| en förvänd + substantiv | |
| ett förvänt + substantiv | |
| den/det/de förvända + substantiv | |


