publicerad: 2015
fastighet
fast·ig·het
substantiv
~en ~er • markområde med byggnad(er) som utgör rättslig enhet
Singular | |
---|---|
en fastighet | obestämd form |
en fastighets | obestämd form genitiv |
fastigheten | bestämd form |
fastighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fastigheter | obestämd form |
fastigheters | obestämd form genitiv |
fastigheterna | bestämd form |
fastigheternas | bestämd form genitiv |