publicerad: 2015
femmänning
fem|männ·ing
substantiv
~en ~ar • min mors el. fars fyrmänningars barn är mina femmänningar
Singular | |
---|---|
en femmänning | obestämd form |
en femmännings | obestämd form genitiv |
femmänningen | bestämd form |
femmänningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
femmänningar | obestämd form |
femmänningars | obestämd form genitiv |
femmänningarna | bestämd form |
femmänningarnas | bestämd form genitiv |