publicerad: 2015
finka
1finka
substantiv
~n finkor 1 täckt godsvagn2 ⟨vard.⟩ polisarrest
Singular | |
---|---|
en finka | obestämd form |
en finkas | obestämd form genitiv |
finkan | bestämd form |
finkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
finkor | obestämd form |
finkors | obestämd form genitiv |
finkorna | bestämd form |
finkornas | bestämd form genitiv |
2finka
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ sätta i arrest
Finita former | |
---|---|
finkar | presens aktiv |
finkas | presens passiv |
finkade | preteritum aktiv |
finkades | preteritum passiv |
finka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att finka | infinitiv aktiv |
att finkas | infinitiv passiv |
har/hade finkat | supinum aktiv |
har/hade finkats | supinum passiv |
Presens particip | |
finkande | |
Perfekt particip | |
en finkad + substantiv | |
ett finkat + substantiv | |
den/det/de finkade + substantiv |