publicerad: 2015
fonetiker
fon·et·ik·er
[‑e´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ fonetik
Singular | |
---|---|
en fonetiker | obestämd form |
en fonetikers | obestämd form genitiv |
fonetikern | bestämd form |
fonetikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
fonetiker | obestämd form |
fonetikers | obestämd form genitiv |
fonetikerna | bestämd form |
fonetikernas | bestämd form genitiv |