publicerad: 2015
fordran
fordr·an
substantiv; best. ~; i pl. används fordringar • ekonomiskt krav: en fordran – I sammansättn. fordrings-.
Singular | |
---|---|
en fordran | obestämd form |
en fordrans | obestämd form genitiv |
fordran | bestämd form |
fordrans | bestämd form genitiv |
Plural | |
fordringar | obestämd form |
fordringars | obestämd form genitiv |
fordringarna | bestämd form |
fordringarnas | bestämd form genitiv |