publicerad: 2015
frondör
frond·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • person som fronderar
Singular | |
---|---|
en frondör | obestämd form |
en frondörs | obestämd form genitiv |
frondören | bestämd form |
frondörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frondörer | obestämd form |
frondörers | obestämd form genitiv |
frondörerna | bestämd form |
frondörernas | bestämd form genitiv |