publicerad: 2015
frontalkollision
front·al|kol·lis·ion
substantiv
~en ~er frontal kollision
Singular | |
---|---|
en frontalkollision | obestämd form |
en frontalkollisions | obestämd form genitiv |
frontalkollisionen | bestämd form |
frontalkollisionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frontalkollisioner | obestämd form |
frontalkollisioners | obestämd form genitiv |
frontalkollisionerna | bestämd form |
frontalkollisionernas | bestämd form genitiv |