publicerad: 2015
fronton
front·on
[‑å´n]
substantiv
~en ~er • triangelformigt parti upptill på frontespis el. över fönster el. dörr
Singular | |
---|---|
en fronton | obestämd form |
en frontons | obestämd form genitiv |
frontonen | bestämd form |
frontonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frontoner | obestämd form |
frontoners | obestämd form genitiv |
frontonerna | bestämd form |
frontonernas | bestämd form genitiv |