publicerad: 2015
fullmakt
full|makt
substantiv
~en ~er • skriftlig handling med bemyndigande att handla i ngns ställe el. att inneha tjänst
Singular | |
---|---|
en fullmakt | obestämd form |
en fullmakts | obestämd form genitiv |
fullmakten | bestämd form |
fullmaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fullmakter | obestämd form |
fullmakters | obestämd form genitiv |
fullmakterna | bestämd form |
fullmakternas | bestämd form genitiv |