publicerad: 2015
fullmaktsgivare
full·makts|giv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑givarna fullmakt givare
Singular | |
---|---|
en fullmaktsgivare | obestämd form |
en fullmaktsgivares | obestämd form genitiv |
fullmaktsgivaren | bestämd form |
fullmaktsgivarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fullmaktsgivare | obestämd form |
fullmaktsgivares | obestämd form genitiv |
fullmaktsgivarna | bestämd form |
fullmaktsgivarnas | bestämd form genitiv |