publicerad: 2015
gärning
gärn·ing
substantiv
~en ~ar 2göra
Singular | |
---|---|
en gärning | obestämd form |
en gärnings | obestämd form genitiv |
gärningen | bestämd form |
gärningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gärningar | obestämd form |
gärningars | obestämd form genitiv |
gärningarna | bestämd form |
gärningarnas | bestämd form genitiv |