publicerad: 2015
gemenskap
ge·men·skap
[‑me´n‑]
substantiv
~en ~er • samhörighet; nära förbindelse
Singular | |
---|---|
en gemenskap | obestämd form |
en gemenskaps | obestämd form genitiv |
gemenskapen | bestämd form |
gemenskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gemenskaper | obestämd form |
gemenskapers | obestämd form genitiv |
gemenskaperna | bestämd form |
gemenskapernas | bestämd form genitiv |