publicerad: 2015
geminata
gem·in·ata
[‑a`ta]
substantiv
~n geminator • ⟨språkv.⟩ fördubblad konsonant
Singular | |
---|---|
en geminata | obestämd form |
en geminatas | obestämd form genitiv |
geminatan | bestämd form |
geminatans | bestämd form genitiv |
Plural | |
geminator | obestämd form |
geminators | obestämd form genitiv |
geminatorna | bestämd form |
geminatornas | bestämd form genitiv |