publicerad: 2015
gemination
gem·in·at·ion
substantiv
~en ~er • ⟨språkv.⟩ fördubbling, förlängning av konsonant
Singular | |
---|---|
en gemination | obestämd form |
en geminations | obestämd form genitiv |
geminationen | bestämd form |
geminationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
geminationer | obestämd form |
geminationers | obestämd form genitiv |
geminationerna | bestämd form |
geminationernas | bestämd form genitiv |