publicerad: 2015
generalmajor
gen·er·al|maj·or
substantiv
~en ~er • generalsperson med den näst lägsta graden
Singular | |
---|---|
en generalmajor | obestämd form |
en generalmajors | obestämd form genitiv |
generalmajoren | bestämd form |
generalmajorens | bestämd form genitiv |
Plural | |
generalmajorer | obestämd form |
generalmajorers | obestämd form genitiv |
generalmajorerna | bestämd form |
generalmajorernas | bestämd form genitiv |