publicerad: 2015
glunt
glunt
substantiv
~en ~ar 1 duettsång av G. Wennerberg (en svensk 1800-talsskald): sjunga gluntar2 ⟨prov.⟩ yngling, pojke
Singular | |
---|---|
en glunt | obestämd form |
en glunts | obestämd form genitiv |
glunten | bestämd form |
gluntens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gluntar | obestämd form |
gluntars | obestämd form genitiv |
gluntarna | bestämd form |
gluntarnas | bestämd form genitiv |