publicerad: 2015
gröning
grön·ing
substantiv
~en ~ar • en fågel
Singular | |
---|---|
en gröning | obestämd form |
en grönings | obestämd form genitiv |
gröningen | bestämd form |
gröningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gröningar | obestämd form |
gröningars | obestämd form genitiv |
gröningarna | bestämd form |
gröningarnas | bestämd form genitiv |