publicerad: 2015
grin
grin
substantiv
~et; pl. ~ • till grina 1,2,3
Singular | |
---|---|
ett grin | obestämd form |
ett grins | obestämd form genitiv |
grinet | bestämd form |
grinets | bestämd form genitiv |
Plural | |
grin | obestämd form |
grins | obestämd form genitiv |
grinen | bestämd form |
grinens | bestämd form genitiv |